2012-01-07--19.


SVEAR - GÖTAR - SVITJOD (skiss - utökas och korrigeras efterhand).
	Här medkommer också GUTAR och HERULER.


Detta är en "Tankekarta", för att kunna överväga Förhållanden och Samband.
Även vissa utländska skeenden har här medtagits, för att belysa vissa sammanhang.
Tidsangivelser för de olika åldrarna gäller Sverige och övriga Skandinavien,
men i synnerhet Sverige.
Ingenting av det, som påstås här, är, som man säger, "ristat i sten" (även om,
i själva verket, mycket av det är just det), utan det är snarare, kan vi säga,
en med (påstådda) fakta blandad samling kvalificerade gissningar,
av vilka mycket kan komma att visa sig innehålla, eller peka på, en god portion sanning.


Stenålder - Äldre (Paleolitikum, till ca 10 000 f.Kr.):
	Historien under Äldre Stenålder, liksom även under tidigare skeden,
	  tycks i huvudsak, i brist på sanna källor och saklig, d.v.s. ärlig,
	  förbehållslös och opartisk forskning, vara stakt feltolkad, milt sagt,
	  och därmed starkt missförstådd och felaktigt beskriven.
	  (Detta gäller sannolikt i hög grad även senare tids historiebeskrivning.)
	Det Sumeriska Riket påstås så, av vissa (alternativa) forskare,
	  ha existerat redan långt före Syndafloden, som inträffade ca 10 500 f.Kr.,
	  och och det Egyptiska Riket ska, enligt vissa av dessa forskare,
	  vara mycket äldre, än det vanligen anses vara, och Atlantis ska så,
	  enligt vissa oliktänkande, sedan tiotusentals eller miljontals år tillbaka,
	  faktiskt ha existerat.
	Många av dessa forskare (et al.) har därmed också hävdat, att det sålunda,
	  under vissa tidsperioder, ska ha existerat en betydligt högre nivå av utveckling,
	  både tekniskt och kulturellt, än vad vår gängse historiebeskrivning menar.
	Några individer har även hävdat, att där en gång, för ca 65 miljoner år sedan,
	  rasade ett Kosmiskt Krig i vår del av Vintergatan, eller i vårt Solsystem,
	  som lämnade oss alla övergivna i en totalt ödelagd och nu bortglömd,
	  tidigare både tekniskt och andligt och kulturellt högtstående, civilisation,
	  att - på stenåldersnivå - klara oss bäst vi själva kunde.
	Det finns dock vissa tecken på, att detta Kosmiska Krig fortfarande pågår,
	  och att det tycks finnas ett syfte med detta, som de flesta inte kan tro,
	  långtifrån så, och som inte alls, på något sätt, är för allas vårt bästa.

Stenålder - Mellersta (Mesolitikum, från ca 10 000 f.Kr.):
	Anunnaki har, enligt Zecharia Sitchin, rått på Jorden under hela den senaste,
	  100 000 år långa istiden och långt dessförinnan, d.v.s. sedan ca 450 000 år,
	  och ca 3800 f.Kr. grundar de det Sumeriska Riket, som får sin egen Kung,
	  sin egen Kung av mänsklig härkomst, ca 3500 f.Kr., i staden Kus, eller Kish.
	Vissa, bl.a. schamanen Credo Mutwa, hävdar, att dessa Anunnaki är "Reptilians",
	  och de kan så mycket väl ha gett upphov till alla myter, världen över,
	  om orm- och ödlelika varelser, som människor har varit i kontakt med,
	  och som då ofta har uppträtt, som Kungar och Drottningar etc.
	Enlils och Enkis klaner (familjer) har, enligt Sitchin, under hela denna tid,
	  sedan Enlil kom hit för ca 430 000 år sedan, stridit om makten över Jorden.
	Den senaste Istiden slutar ca 10 500 f.Kr., och vissa anser, att en Syndaflod,
	  såsom Bibeln säger, vid denna tid drabbar hela Världen, och vattnet står,
	  i alla händelser, till slut ca 120 m högre, än under själva nedisningen.
	En kärngrupp av Götar (gauti) bor i fornsverige och delar sig efter hand på Götar,
	Svear, Gutar och Heruler?

Stenålder - Yngre (Neolitikum, från ca 4000 f.Kr.):
	Svealand, Götaland, Öland och Gotland bebodda.
	Vem bor då i Skåne - Herulerna?
	Utomlands börjar Akkadier uppträda och röra på sig, ca 2900 f.Kr.,
	  och det Sumeriska Riket börjar delas upp och söndras.
	Prästkonungen Melchizedek från Salem (Jerusalem) ger patriarken Abraham uppraget,
	  att skapa en talrik nation av "Gud", "Herren" trogna undersåtar (ca 2100 f.kr.).
	  (Kan denne Melchizedek månne vara "Charles'" [Project Avalon] "Master"?)
	Sumerien ödeläggs slutligen, enligt Zecharia Sitchin av kärnvapen, 2044 f.Kr.,
	  och Enki (såväl som Enlil) tycks här försvinna in i historiens dunkel.
	Här uppstår sedan de Assyriska och Babyloniska Rikena ca 2100/1700 f.Kr.


Bronsålder - Äldre (från ca 1500 f.Kr.):
	Det har nu varit Bronsålder i Mellanöstern sedan ca 3300 f.Kr.
	(Mellanöstern är samma som Främre Orienten.)
	Förhållandena liknar för Sveriges och övriga Skandinaviens del de,
	  som rådde under föregående tidsperiod (Neolitikum)?
	Babylonier och Assyrier och Hettiter och Egyptier råder i Mellanöstern,
	  och Medelhavsområdet regeras troligen av Egyptier, (tidiga) Greker och Minoer.
	  (Det ryktas om, att även "sjöfolket" - Atlantis - fortfarande råder här.)
	Judarna ska ha utvandrat ur Egypten och enligt "Herrens" direktiv slagit sig ner i,
	  d.v.s. invaderat, Kanaans land och där skoningslöst och brutalt utplånat,
	  eller decimerat och fördrivit, åtskilliga inhemska folkstammar. 

Bronsålder - Yngre (från ca 1000 f.Kr.):
	Gotland en stark bonderepublik, som behärskar Östersjöhandeln (1000 f.Kr. - 1100 e.Kr.).
	Ny-babyloniska Riket upstår (ca 900-600 f.Kr.), och sedan kommer det Klassiska Grekland.
	Egypten har gått tillbaka, och Hettiter och Minoer (och Atlantis) har försvunnit.
	Det verkar, enligt vissa uppgifter, allmänt uppstå en kraftig kulturell tillbakagång här,
	  utomlands, ca 1200-800 f.Kr., där många statsstater ödeläggs och folkgrupper försvinner,
	  en "mörk period" sålunda.
	Vissa av Anunnaki sägs vara kvar bland människor - ända till ca 500 f.Kr - bl.a. Ishtar/
	  Inanna och Marduk/xx (Bel/Baal).


Järnålder - Förromersk (från ca 500 f.Kr.):
	Det har nu varit Järnålder i Mellanöstern sedan ca 1300 f.Kr.
	(I Centraleuropa började Järnåldern ca 700 f.Kr.)
	Oden (Enki?) kung i Svitjod (svear) - Norden ett faktiskt maktcentrum,
	  både andligt och kulturellt (och även militärt?)?
	  (Svearna kan vara en "avknoppad" del av Götarna, Gauti, det verkar troligt,
	  och Oden/Enki kan föredra, att bosätta sig vid vattnet [Östersjön],
	  istället för i inlandet, med tanke på hans historia och vem han faktiskt är, Ea.)
	Götar och Svear samexisterar i Svitjod (Sverige).
	Vilka är då Herulerna - bor dessa alltså i Skåne?
	Gamla stammar av naturfolk i Europa, som Kelter, underkuvas av Rom.

Järnålder - Romersk (från ca år 0, Kr.f.):
	Gamla stammar av naturfolk i Europa, fortsätter att underkuvas av Romarriket,
	  och deras naturgrundade religion (mysticism), med Moder Jord i centrum,
	  blir systematiskt nedtrampad av den framsvepande Kristendomen.
	Den romerska staten anammar med tiden denna nya religion och kräver allas tro. 
	Vår patriarkaliske "Gud", Lord Jehovah - Yaldabaoth - kräver underkastelse.
	Germanerna stoppar år 9 e.Kr. romarna i Teutoburgerskogen vid floden Rhen.
	  Detta är ett så förkrossande nederlag, att romarna aldrig helt återhämtar sig,
	  och de kan heller aldrig någonsin (som romare) erövra Germanien.
	Det sägs vid denna tid leva en andligt upphöjd person, som heter Jesus,
	  och som predikar om "Guds Rike" och om ödmjukhet och medkänsla och allas lika värde,
	  och kanske fanns det faktiskt en sådan person, eller flera sådana,
	  vars idéer och insikter Kristendomen erövrade och förvrängde efter sina egna syften?
	Goterna (gutar?) en stark makt, som bidrar till Romarrikets undergång.
	Är då goterna faktiskt nordbor, skandinaver (som, enligt Gutasagan, utvandrat)?
	Gotland får i alla händelser inte glömmas här.
	Gutar en stark makt vid sidan av Svear, och båda har en (mkt) stark flotta.
	Götar mer tillbakadragna än Svear - Herulerna blir bortkörda av Daner?

Järnålder - Folkvandringstid (från ca 375 e.Kr.):
	Det Romerska (västromerska) Riket faller (476 e.Kr.).
	Stora folkrörelser i Europa - även Skandinavien kraftigt påverkat.
	Herulerna vandrar genom Europa, men en stor del av dem återkommer till Svitjod (Sverige),
	  och de bosätter sig då hos eller intill Gauterna (götarna).

Järnålder - Vendeltid (från ca 550 e.Kr.):
	Svearna når en ny höjdpunkt av militär (och kulturell?) styrka - Asatron råder.
	Under denna tid väljer "Herren", Yahweh (Jahve), nu som "Allah", åt sig ut Araberna, 
	  de arabiska stammarna, att göra till "sitt folk", enär han här tycks ha gett upp,
	  förefaller det som, att kunna göra Judarna nog fogliga och underdåniga.
	  Detta gör han med hjälp av Muhammed, "profeten Muhammed" kallad,
	  som enar dessa arabiska stammar och predikar Allahs "nya religion" (632 e.Kr.).
	  Kanske försöker "Vår Herre" bara använda någon sorts "kniptångsmanöver" här, genom att,
	  ska vi säga, "presentera" sin religion i två olika former, från två olika håll?
	  (Tanken att Muhammed bara skulle vara en psykologiskt och politiskt skicklig individ,
	  som gör allt detta själv, med Judendomen och Kristendomen som förebild,
	  rimmar illa med det till synes starka "gudomliga inflytande", som verkar finnas här.)

Järnålder - Vikingatid (från ca 800 e.Kr.):
	Vikingarna (nordbor) fortfarande inte kristnade - ej "omvända", ej "inordnade".
	Den Katolska Kyrkan har dock blivit stark,
	  och den kristna missionen trycker på under denna tid.
	Medeltiden har börjat i Europa, ca 500 e.Kr., efter Romarrikets fall,
	  och det Tysk-romerska Riket uppstår (Karl den Store, år 800).
	Danerna börjar föra en expansiv politik och strävar efter kontroll över Östersjön,
	  och de kommer snart att besitta Skåne, Blekinge och Halland.


Medeltid och Renässans - Svitjod/Sverige (från ca 1050/60 - 1520/27 - 1611 e.Kr.):
	Denna uppställning slutar här, under Äldre Wasatid (1523-1611),
	  för sedan blir historien, minst sagt, alltmer komplicerad, och dunkla makter tycks,
	  sorgligt nog, få ett allt starkare grepp om den globala så kallade "utvecklingen".
	Tiden efter denna är heller inte, enligt min egen mening, särskilt tilltalande,
	  även om 1600-talet må ha en viss tjusning.
	  (Detta, såväl som vissa inslag i vissa senare tidsperioder, givetvis.)


	Svitjod/Sverige har till slut blivit kristnat, även om Asatron fortfarande,
	  i vissa delar av landet eller hos vissa grupper eller individer, lever kvar.
	Folkungarna (Birger Jarl m.fl.) skapar en enad svensk stat, där man kanske,
	  trots allt, strävar efter, att behålla sin nationella frihet (1250-)?
	  Tiden före denna, Äldre medeltid (1050-1250), tycks ha varit en tumultartad tid,
	  då olika småkungar dels har stridit sinsemellan, dels har gjort uppror mot central-
	  maktens kung, och sannolikt är väl, att det här har funnits starka,
	  olika viljor hos olika personer och grupper, och antagligen har vissa,
	  förståeligt nog, varit för Kristendomen och vissa emot.
	Tempelherrarnas Stormästare Jacques de Molay blir, anklagad för kätteri,
	  av Katolska Kyrkan, på order den franske kungen Philip IV, bränd på bål i Paris (1314).
	  Detta kan visa på, att Tempelherrarna faktiskt inte tillhör historiens "mörka makter",
	  utan kanske är det alltså så, att Tempelherrarna är goda, men blir tillintetgjorda,
	  eller snarare överkörda, av "Illuminati", som vid denna tid troligen inte kallar sig så,
	  och senare i historien (1776) infiltrerade av dessa, så att det framstår som,
	  att "Frimurarna" är onda, då de i själva verket har blivit, förefaller det som,
	  mer eller mindre helt övertagna av "Illuminati", vilka så har stulit deras kunskaper,
	  traditioner och medlemmar och - med ett eget mörkt syfte - iklätt sig deras roll.
	Hansan uppstår och strävar efter, att helt ta kontrollen över Östersjöhandeln (1358).
	Tyska handelsintressen (Lübeck) har sedan slutet av 1100-talet helt tagit över,
	  från farmannabönderna, både Visby och en stor del av hela handeln på Gotland.
	Gotland invaderas 1361 av Danmark, kung Valdemar Atterdag, och förblir till 1645 danskt.
	  (Danmark besitter redan - sedan Vikingatiden - Skåne, Blekinge och Halland.)
	Kalmarunionen uppstår, som en följd av tysk-romerska (cabal) maktintressen (1397)?
	  (Här, med dessa tyska och danska "handelsintressen" och med Danmarks intensiva önskan,
	  att erövra sverige, kan man kanske ana de "dunkla makter", som nämns ovan?)
	Sverige är splittrat, med vissa (grupper) för och vissa emot Unionen,
	  vissa för och vissa emot en dansk kungamakt i Sverige (d.v.s. i hela Skandinavien).
	Sten Sture d.ä. besegrar den danske kungen Kristian I vid Brunkeberg (1471).
	Kalmarunionen (1397-1523-1814) består dock, men Sverige kommer 1523 att lämna denna.
	Stockholms Blodbad - den danske kungen Kristian II låter avrätta 82 motståndare,
	  många ur den svenska adeln och Stockholms borgare och borgarråd (1520).


	Gustav Wasa blir riksföreståndare i Sverige och väljs 1523 till svensk Kung (1521).
	Gustav Wasa belägrar, efter att ha gjort detsamma med flera andra fästen,
	  den gamla (nedgångna) medeltidsborgen Tre Kronor i Stockholm och intar denna,
	  och han kör därmed Kristian II ut ur landet, och Sverige får ånyo en svensk kung (1523).
	Gustav Wasa tar sålunda Sverige ut ur Kalmarunionen - dansk-tyskt inflytande (?) - (1523).

	Det är nu 134 år sedan Sverige hade en egen svensk kung och var en egen stat.*
	  Albrekt av Mecklenburg, som var svensk kung 1363/64-1389,
	  blev tillsatt genom en uppror mot Magnus Eriksson, kung 1319-64,
	  och han avsattes och efterträddes av drottning Margareta av Danmark,
	  som regerade 1389-1412, alltså fr.o.m. 8 år före Kalmarunionens tillkomst.
	  Kalmarunionen i sig själv tycks ha varit en formidabel, maktmässig "huggsexa",
	  med tronskifte i genomsnitt ungefär vart 5:e år,
	  och frågan är då, om inte utländska maktintressen i princip paralyserade Sverige,
 	  såväl som nationalkänslan, under dessa år, och om Sverige alls hade existerat idag,
	  om inte denna union hade brutits upp, såsom nu skedde.
	  Hade det idag i så fall funnits ett enat "Stornorden", eller hade vi varit en del av,
	  ska vi gissa, ett tysk-danskt imperium, som hade rått över hela Östersjöområdet?
	  Kanske spelar det ingen roll, med den väg utvecklingen ändå tog under 1500-talet,
	  efter Erik XIV, men "internationaliseringen" fick i alla fall, förefaller det som,
	  vänta ytterligare några decennier eller århundraden, och Sverige är fortfarande Sverige,
	  vilket kanske kan ha sina fördelar både nu och i kommande tider - då, förhoppningsvis,
	  EU har upplösts, och den så kallade "globaliseringen" är ett minne blott.
	  (Internationellt sammarbete är både helt OK och viktigt, men upplösning av länder,
	  eller nationella områden, och en centralicering av den politiska makten ska vi nog,
	  som det nu är, kan man tänka, akta oss väldigt noga för.) 
	  Det verkar, hur som helst, liksom under Äldre medeltid (1050-1250) och tidigare,
	  ha varit ganska tumultartat i landet även under Folkkungatiden (1250-1389),
	  vilket det ges exempel på ovan, med många schismer och tronstrider etc.
	  Kanske önskar Gustav Wasa därför nu främst lugn och ordning och stabilitet?

	Gustav Wasa inleder reformationen och konfiskerar kyrkans egendom (1527).
	Gustav Wasa bryter kontakten med den Katolska Kyrkan och inför protestantismen,
	  och han gör också detta år (åter) den svenska kungamakten ärftlig (1544).
	  (Är denna maktfullkomlighet en sorts undantagstillstånd från Gustav Wasas sida,
	  under de rådande, ganska kaotiska och hotfulla, omständigheterna?)
	Erik XIV tar över kungatronen i Sverige efter Gustav Wasa (1560-1568),
	  och ingenting tyder väl på, att han tänker avvika från sin fars inriktning,
	  förutom att han, kanske i förebyggande syfte, tycks föra en mer expansiv politik,
	  där han sålunda verkar försöka "säkra Sveriges gränser såväl som rikets Östersjöintressen".
	  Fredrik II av Danmark låter faktiskt 1563 en härold säga upp freden och förklara krig,
	  mot Sverige och Erik XIV, men danskarna blir slagna i Blekinge,
	  och Sverige förblir självständigt under lång tid.**
	("Göticismen" blommar upp under denna tid, närmare bestämt under 1400-talet,
	  och kanske skapar denna en, så att säga, accentuerad nationalromantisk "vurm"?) 
	Borgen Tre Kronor är, ända sedan sena 1200-talet, nu upprustad och på sin absoluta höjdpunkt,
	  maktcentrum i Stockholm och så i hela det nu självständiga Konungariket Sverige.
	Är denna situation månntro inte helt "populär" hos vissa maktintressen?!


	Erik XIV blir med tiden (sannolikt) förgiftad med arsenik (en vid denna tid välkänd,
	  och väl beprövad, metod för kungamord), 1568 avsatt från tronen och arresterad och slutligen,
	  år 1577, i enlighet med uttryckliga instruktioner (ett flertal liktydande brev) från Johan III,
 	  (sannolikt) giftmördad på Örbyhus slott i norra Uppland.
	  Detta, efter att under nio år ha suttit fången på diverse olika slott och ett antal gånger,
	  på grund av Johan III:s rädsla för ett eventuellt fritagande, ha flyttats runt.

	Kung Erik anses under sin regeringstid börja uppträda förvirrat och obalanserat, 
	  och detta påstås vidare bero på tilltagande sinnessjukdom, vilket må kunna vara sant,
	  eftersom en kraftigt förgiftad människa, som dessutom står under stark psykisk press,
	  säkerligen kan uppvisa påtagliga tecken på psykisk ohälsa och bristande omdöme.
	  Dessa symptom, denna påstådda tilltagande sinnessjukdom, anses hur som helst i sin tur,
	  uppenbarligen och lägligt nog, vad som än är sant och inte sant i detta,
	  vara skäl nog, eller åtminstone tages som skäl nog, för att avsätta och arrestera honom.
	  Kanske skulle man först ha prövat med, att sluta servera arsenik, och eventuella andra gifter,
	  i hans mat?


	*) Vad jag menar här är, att även om Karl Knutsson Bonde hade varit svensk kung under
	1400-talets slut, så fanns hela tiden Kalmarnionen och unionskungen i bakgrunden, och Sverige
	var på så sätt ingen vekligen fri egen stat under denna tid.


	**) Ja, Nordiska Sjuårskriget pågick ju 1563-1570 och slutade alltså långt efter 1563,
	men efter flera slag i detta krig, så förblir ändå Sverige självständigt - och kommer så att,
	allt framöver, stå utanför danska unions- och stormaktsambitioner.

	Jag anser dock, ska påpekas, att det är ytterst osannolikt, att det är rent danska intressen,
	som Danmark här - och ända sedan Folkvandringstiden eller ännu tidigare - representerar och
	verkar för (mycket till skam och vanära för detta land).
	Syftet att invadera och erövra Europa hade, hävdar jag, funnits (åtminstone) sedan
	Romarrikets uppkomst, och syftet att sålunda erövra det starka fäste, som Norden,
	Germanernas (sannolika) Urhem, utgjorde, lär ha varit en brinnande fråga under hela denna tid.

	Det, som långt senare drabbade Syd- och Nordamerikas urinvånare, hade redan, långt tidigare,
	drabbat Europas urbefolkning. En hänsynslös utrotning av både människor, traditioner,
	livsstil och kultur.
	Rommarriket var så inte, hävdar jag vidare, "den västerländska civilisationens vagga",
	som det så ofta påstås, utan en bas för ett av historiens största band av (verkliga) barbarer
	och rövare - samma rövarband, som fortfarande (om än i annan skepnad) styr över och härjar
	vår värld.

	När ska vi alla göra oss fria från dessa babyloniska/romerska tyranner?!